Min stora passion

...en av dem i alla fall - är CHOKLAD! (Vilket jag blev påmind om när jag läste kusinens sida..)

Häromkvällen satt jag i soffan och trånade efter den mörka skatten och försökte desperat att rikta tankarna mot något annat. Speciellt nyttigt är det ju inte och har man liksom jag precis börjat inse att sommarsäsongen närmar sig med stormsteg försöker man ju i det längsta undvika sådana laster... Till slut blev dock begäret för stort - jag bokstavligen sprang till kylen med saliven droppande för att ta chokladkakan jag visste att jag hade där, bara för att, precis när jag öppnade dörren, inse att det var fel kylskåp! Frenetiskt letade jag i alla dörrfack och tog även en desperat chansning att leta i skafferiet - men - nada chockolada!

I kylen i Rättvik finns nu en oöppnad skatt och väntar på mitt nästa besök och det blir väl inte förrän till påsk. Hoppas bara inte mamma läser detta, för hon har nyckeln dit och jag vet med säkerhet varifrån mitt chokladbegär kommer...

Ikväll testar jag istället STEP UP passet på Friskis!

Systerbesök!

Syrran är i huvudstaden några dagar för jobbets räkning. Vi har bestämt att vi ska ses i kväll. Eftersom A har rätt mycket på jobbet hade jag räknat ut att jag skulle ta bilen med barnen in till stan tills Anna slutar kring fyra, halv fem och sen skulle Ludvig få göra ett äventyr och åka kommunalt hem tillsammans med A. Det inkluderar både pendeltåg och buss! Då skulle jag och syrran få lite tid att gå på stan och kanske äta en bit. M är ju ingen börda att ha med sig direkt!

Men det visade sig att kursdeltagarna idag ska ut på ett företag för en kvalitetskontroll - och företaget ligger här i Sollentuna! Vilket sammanträffande! Jag åker dit och hämtar henne när hon är klar och sen kan jag köra henne in till stan när A kommer hem. Kul, för då får hon också se hur vi bor! Äntligen!

Nu undrar ni kanske varför hon inte bor hos oss - och det kan man verkligen fråga sig - men jag tror att hotellsängen och några nätter utan minsta risk för barnaskrik lockar henne mer än hon vill erkänna!!! Få se om jag kan lura henne med lite vin och ost ikväll?! För då kan jag ju i alla fall inte köra in henne igen och taxi har väl inte Sandvik råd med, eller? Törs inte sätta henne ensam på pendeln för då går hon väl vilse - det brukar hon göra - även på Drottninggatan!

Återuppväckta minnen

Idag har jag varit tillbaka på neonatalavdelningen i Huddinge - i alla fall i tankarna! Fällt några tårar, men också skratt och tänkt en hel del på kära syster och lilla knatten Elias...

Anledningen är en blogg jag råkade stöta på:
http://www.viforaldrar.se/anvandarblogg/view-web-log.xml?id=6332&s=20

Nu hoppas jag bara att författaren ångrar sig och tar upp bloggandet igen så att jag får följa med på resan - om än lite på avstånd...

Ett utdrag:

- Vill pappa klippa navelsträngen?

Någon håller fram en enorm sax och jag förstår på blickarna från svamphattarna att det borde jag verkligen vilja. För ett dygn sedan gick jag på stan och funderade på om man inte skulle slå till på en platt-TV i alla fall. För två timmar sedan fick jag veta att jag skulle bli pappa. Eller det visste jag ju redan, men inte att jag skulle bli det nu. Inte om två månader, två veckor eller två dagar. Nu. 13.30, längre kan vi omöjligt vänta hette det. Då blir risken för mamma för stor. Och för tio minuter sedan satt jag i en operationssal omgiven av kanske 10-12 läkare och sköterskor som alla presenterat sig och sin specialitet. Narkos hit, koagulering dit, uppsnittarteam och en pappaövervakare. Ska man ha LCD eller plasma tro om man mest ska se på vanlig TV? Nu ligger han där framför mig.

- Vill pappa klippa navelsträngen?

Nej det är klart att jag inte vill! För det första ska han vara kvar i mammas mage och dessutom ligger han där som en nyflådd kanin alldeles blå och röd och är det verkligen säkert att han lever? Jaja, jag ser ju att han andas, men lever han!?! Jag kommer att tappa saxen och döda honom och sen blir det Lex Maria av hela skiten och vi hamnar på anstalt allihop. I bästa fall. Men det är klart, en pappa has got to do what en pappa has got to do. Hit med saxen!

Man ska inte ropa Hej!

Just det, så HÄR var det när de första tänderna spricker fram... Hade glömt, eller kanske snarare förträngt?! Sitter här, med en halväten lunch och en ledsen flicka i famnen. Lugn för stunden, med napp och trasa. Squash-stavar och päronbitar blandat med dreggel och kexsmulor på golvet vittnar om mina tappra försök att lindra hennes smärta och kliande gom. Någon som har något annat tips? Fast nu är hon riktigt nöjd - för stunden i alla fall...

Två dagar

Ynka två dagar. Det blev resultatet av mitt tappra försök att hålla liv i teckningen. Inte mer. En orkidé och ett dåligt porträtt av sonen. Besviken inser jag att ambitionsnivån måste sänkas några snäpp. Men, men, det är väl bara att bita i det sura äpplet och öppna skissboken igen. När jag nu ska få tid...? I kväll lockar både 24 och Prison Break! Sen har jag funderat på om man skulle hänga på Anna Phil också?

Läste förresten om en familj som hade infört en "skärmfri" dag per vecka. Det vill säga, varken teve eller dator. Kanske ett bra tips att komma ihåg inför framtiden? ...fast, vad skulle man göra då?! Spela spel. Läsa. Lyssna på musik. Risken är väl att tiden skulle gå till det man inte hann med övriga dagar - städa, diska och tvätta. Suck!

Igår hade vi en härlig söndag. Var i Rättvik över helgen och träffade barnens farmor. Ja, vi hann faktiskt träffa mormor o morfar också innan de drog till varmare breddgrader. A o pappa åkte till Leksand på ishockey medan mamma kom upp till oss på berget och klämde på barnbarnen i torsdags. På söndagen blev det snöstorm och efter fem centimeter kände vi för att bege oss tillbaka till stan i skaplig tid. Vi passade på när L skulle sova middag. Till Stockholm hade ovädret inte hunnit än - det har faktiskt precis börjat i skrivandets stund... Hela eftermiddagen tillbringade vi alla fyra i trädgården. M i vagnen och vi övriga med varsin kratta i handen. Krattorna och övriga redskap hade A smidigt hoppat över staketet och hämtat i grannens bod. Dags att införskaffa sådant nu - fast det går ju bra att låna av grannarna också, så länge de bor kvar. Vi kände en jublande lycka och njöt av att vara ute och påta. Det är ju faktiskt för det här vi har flyttat till hus!!! Men nu får nog trädgårdsarbetet vänta ett tag, snöflingor stora som dasslock störtar ner över den gröna mattan.

Ett första riskorn!

I lördags var det äntligen dags! Som en liten vit, vass pigg stack den upp - MAJAS FÖRSTA TAND! Vänster framtand i underkäken. Det märkliga är att det inte har märkts på henne alls. Ludvig fick feber och kräktes när han fick sina första tänder. Maja är som vanligt en solstråle!

Idéskiss

Så här kan det nog bli... A ska få göra ett elementskydd för elementet som löper längs hela väggen, med hål i olika storlekar för värmens skull. Fäster tyg i olika färger på baksidan av elementskyddet som även fungerar som en hylla för gossedjur, ramar och böcker. Liknande cirklar målade på väggen ovanför blir en kul effekt. Rosa fondvägg, resterande väggar vita. Den lilla dörren till vänster leder in i klädskrubben från hennes rum. Vad tycks?!

Det här var riktigt kul - rekommenderas verkligen er andra som gillar att bygga om eller bygga till eller bara leka med datorn!

Hobbydax

Hittat ytterligare en kul sysselsättning som säkert kommer stjäla alltför mycket av min dyrbara tid... Laddat ner ett "cad-program" för att leka lite (sketchup.google.com). Gratis, enkelt att installera och har fått bra betyg. Har bara tittat på instruktionsvideon än, men det verkar lätt!

Tänkte börja med att försöka designa M:s rum...

För övrigt har jag köpt en fin skissbok där jag har som mål att teckna "något" (vad som helst) varje dag. Tänkte att om jag bara bestämmer mig för det så kanske jag kan väcka liv i det igen! Blivit lite inspirerad av BM och mammas målarkurser... Kan de så kan väl jag?!

Började igår och det resulterade i en liten studie av en orkidé! Nöjd faktiskt. Få se vad det blir idag...

En olycka händer så lätt...

Trött efter att ha tillbringat tre timmar på barnakuten igår kväll. Känner mig faktiskt totalt utmattad, men det är väl oron som släppt... Tar det från början. Ni är kanske lite oroliga nu?

Jag var ute på kontoret i Nacka Strand på eftermiddagen. Mötet drog ut på tiden, men strax efter klockan sex ringde jag hem och sa att jag var på väg. A var hemma med barnen. Mitt på Essingeleden ringer han. "Nu får du skynda dig hem för vi måste till akuten med Maja!" - snacka om att man blir stirrig av ett sånt meddelande! Hörde inte mycket för hennes höga skrik i bakgrunden men förstod att hon ramlat ur soffan med bakhuvudet ner i ekparketten... För en sekund hade han lagt henne bredvid sig i soffan då Ludvig krävde akut uppmärksamhet, men det räckte. Med en duns välte hon i golvet och låg och stirrade på honom med stora tårögda ögon. Skrik!

Nu har det alltså hänt oss - "fallolycka i hemmet" - den vanligaste orsaken till sjukbesök för småbarn. Man anser själv att man är så noga med säkerheten, men det är riskfyllt när det bara handlar om sekunder!

Jag var säkert inte den mest lämpliga bilföraren när jag stressad kryssade mellan filerna och svor åt bilisterna som åkte sakta (säkert 95 km/h...) och försökte samtidigt ringa sjukvårdsupplysningen för att få råd. (Varför har man aldrig headseatet tillgängligt när det verkligen behövs?!) Med 23 minuters väntetid kändes det bättre att lägga på och istället koncentrera sig på bilkörningen eftersom jag ändå bara hade tio minuter kvar hem.

Väl hemma kastade jag mig ur bilen. Maja hade ätit och låg nu i sin vilhörna och ville sova. Hade lugnat ner sig men grät när jag rörde vid henne. Kanske för att hon var trött men jag såg direkt att hon hade världens bula i bakhuvudet, ner mot nacken. Läskigt! Den gick som ett band över bakhuvudet mellan öronen och var STOR –säkert två cm utstående. Det blev till att kasta sig in i bilen igen med en ledsen flicka och köra tillbaka mot stan igen. För säkerhets skull. A stannade hemma och tog hand om L som var lite omtumlad av allt som hände.

Vi har två barnsjukhus att välja på. Danderyds Barnakut och Astrid Lindgrens Barnsjukhus (Karolinska) i Solna. Eftersom jag varit på Danderyd en gång tidigare valde jag det. Möttes av en sjuksköterska som valde att genast hämta en läkare för att titta på Maja innan vi ens blev inskrivna. Läkaren var underbar! Lugn och trevlig. Tydlig. Han tyckte att hon verkade pigg och inte allvarligt tagen av "traumat" men när han såg bulan sa han direkt "Du får åka vidare. Det här måste röntgas." Hjälp, tänkte jag! Var det så farligt?! L har ju ramlat ner för vår säng ett antal gånger när han var liten, men då blev det aldrig allvarligt och från soffan till golvet är det ju ännu lägre fallhöjd!

Jaha, med en rykande färsk remiss (om än oläslig, men det är väl standard för läkare?!) var det bara att packa in oss i bilen igen och dra vidare till nästa sjukhus. Tänk om jag valt Astrid Lindgrens från början istället... Det är ju det största barnsjukhuset så jag borde väl ha tänkt på det, men var lite orolig för att det skulle ta tid för mig att hitta rätt i allt virrvarr eftersom jag aldrig varit där tidigare. Nu var jag på väg dit i alla fall. Ringde A - stackare, han grämde sig förstås. Men en olycka händer som sagt så lätt...

I receptionen på Astrid Lindgrens fick hon en bedövningssalva på händerna, plåster över och slutligen bandage för att inte bita bort det, ifall de behövde ge kontrastvätska vid röntgen. Hon såg ut som en mini-boxare, faktiskt väldigt söt! Hon charmade (förstås!) personalen och log. Verkade inte alls märkbart tagen.

Fick en tankeställare över min ålder när jag träffade nästa läkare. Hrm, han var säkert tio år yngre än mig!!! Tänk att min första reaktion var: ”Ojdå, hur ska en sån liten pojkspoling kunna ställa rätt diagnos på min dotter?” Skäms på mig! Han var trevlig och bad om en kort sammanfattning. Han viftade med remissen från Danderyd och sa med ett leende: ”För den här är faktiskt totalt oläslig!” Efter att ha klämt och känt ville han sedan röntga henne pga bulan. I övrigt ansåg även han att hon inte alls verkade särskilt påverkad av fallet.

Jaha, efter ett antal steg i korridorer och hissar var vi framme på röntgen och nästa väntrum. Tre bilder tog de och Maja var exemplarisk! Låg stilla och bara tittade. Ja ett par tårar kom det kanske, men tacka för det när hon fick ligga på en hård brits med sin stora bula! Stackars lilla tjej!

Mer väntan i väntrummet på Röntgen. Tackade för att baugetterna på kontorsmötet varit en halvmeter långa så att jag fortfarande hade en bit kvar i handväskan! Vi väntade tydligen bara på en grön lapp som meddelade att läkaren kunde hämta bilderna i ett arkiv. Tillbaka ner i hissen, bort i korridorerna och in i vilosalen på akuten igen. Efter en stunds väntan kom den unga läkaren tillbaka och sa:

”En liten tjej med en stor bula.”

Värre än så var det inte. Bilderna visade inga frakturer. TACK OCH LOV! Vi fick i alla fall lov att hålla henne under uppsikt det närmaste dygnet. Självklart!

På med kläder, ner i bilstolen, flera korridorer och sedan – äntligen! In i bilen och hem! Klockan var över tio när vi var hemma och då fick M sitta kvar i bilstolen i hallen (sov skönt) medan jag slängde mig i Anders knä i soffan och bara pustade ut. Vilken pärs!

Det finns nog inget som gör en så fokuserad, målinriktad och beskyddande som när något händer med ens barn! Nästintill ”stridslysten”.

En annan sak som gör mig upprörd är hur de har mage att ta avgift för parkeringarna i anslutning till akuten?! Utanför Danderyd stod en flitig lapplisa med pennan i högsta hugg när jag kom ut – trots att parkeringen var halvtom! Parkeringen delas av Barnakuten och Förlossningen!!! Man blir häpen över samhället ibland.

Oj, jag är imponerad att du orkade läsa ända hit!

Imse Vimse Spindel - WOW!

"...spinn bara spinn bara spinn natten lång. Regnet det öser ner - solen går upp och ner..." osv. (för er som har barn över fem år så kan jag informera att det är "Rock-spindeln" - en ny version av den traditionella imse vimse)

Pust, vilken morgon. På grund av skyfallet ute och att schemat hos dagmamman var "Indian-parken" ville jag visa mina bästa mamma-sidor och bylsade på honom full mundering. Det var fleece jacka, overall, täckvantar med galonvantar utanpå (!), stövlar, galonbyxor och galonjacka och som pricken över i - en sylvester! Lite trång, men vaddå, det funkade! Han var skeptisk till en början men jag sa att det var en regn-keps och då gick det för sig. Modemedvetenheten verkar starta tidigt... (I morse klämde han fram två tårar när han ville vara lik mamma men fick reda på att han inte hade någon knallrosa tröja att ta på sig!!!)

Vi tog bilen - trots att det faktiskt slutat regna medan vi klädde på oss. Väl framme hoppade han i några pölar utanför Evas dörr och skrattade, full av förväntan inför den roliga stunden i parken med allt regnvatten! Då öppnas dörren och Eva säger: "Ojdå, jag kanske borde ha ringt... vi ska vara inne idag." Suck! Behöver jag säga något mer? Det sista jag såg medan jag gick till bilen, var en förväntansfull tvååring som tittade upp på sin dagmamma och frågade "Palken?" (snyft!)

Nu ska jag snart åka till jobbet (jippi!) på ett par möten. A kommer hem och får gå och hämta L och se till att han får plaska i alla vattenpölar på vägen hem istället!

Ha det!

Hört på legomattan

Ha ha, fick lov att springa ner för trappan och skriva ner det innan jag glömmer... L är på sitt rum och leker med lego. Försöker frenetiskt få på släpet på legotraktorn, vilket är ganska svårt, och när släpet välter och gubbarna ramlar av utbrister han:

"Oj, sära nån!"

...det måste vara nåt som dagmamma Eva tar till när det plötsligt händer nåt!

Hoppsan, måste rusa. M gråter! (som ni vet händer inte det särskilt ofta...)

Trådlös!

Äntligen är vi igång! Det har legat på is ett par månader men igår bad jag Fredde kolla varför jag inte får VPN att fungera när vår trådlösa router är inkopplad. Det fungerar att surfa, men inte att komma åt varken mitt eller A:s jobb. Därför kör vi trådbundet för jämnan och hemmakontoret är placerat vid vardagsrumsbordet med datorerna stående i dammet under sofforna när de inte används. Kabelhärvan i hörnet ska vi inte tala om... Såg nyligen en fototävling på aftonbladet.se om den värsta kabelhärvan och tror att vi skulle ta en solklar vinst!

Fredde satt i över två timmar och försökte hitta problemet men gav slutligen upp. Tyckte routern var för avancerad. Jag är benägen att hålla med. Man kan ställa in allt mellan himmel och jord och förstår knappt en bråkdel av vad det betyder! Jag tog i alla fall över efter Fredde och efter en uppgradering av mjukvaran på routern gick det att komma åt mitt jobb utan någon särskild konfigurering! Jippi! Men samtidigt irriterande att det ska vara allvarliga buggar i grejerna när man precis köpt dem. Grrr för systemvetare och programvaruutvecklare... *S*

A:s dator hade dock fortfarande problem med uppkoppling till jobbet. Idag fick jag prata med hans nätverkstekniker och vi löste (förhoppningsvis!) problemet. Routern har samma IP-range som AGL och därför "krockar" det. Får tilldela routern en högre sekvens så att vi inte delar samma IP-nr. Ska bli intressant att testa när datorn är hemma igen. Fast det blir nog inte idag. A ska ut med jobbet. Styrelsemöte. Är lite avis för de ska gå till "vårt" ställe, Davino. Ni vet, Charlotte Pirellis make Nicola's restaurang. Vi har bara varit där en gång men åt då en superb Carpaccio till förrätt som vi aldrig glömmer! Sedan har vi bara pratat om att vi någongång skulle försöka komma dit igen... Oj, det vattnas i munnen på mig. Nåja, har bett honom äta för mig också. Själv tänkte jag ta resterna från lördagens "Asiatiska kyckling" med kokosmjölk och Sambal Oelek. Gott - Hot!

Våren är här!

7 grader varmt och solglimtar! A skottade av altanen igår och jag är frestad att duka upp "mellisen" där i eftermiddag. Om han bara ville somna nån gång! Vet inte varför sovschemat rubbats, men igår sov han mellan 15-17 (!) och idag verkar det inte bli så mycket tidigare. Han la sig som vanligt halv ett men ligger fortfarande (kl två) och småpratar i sängen... Det kan bli knasigt hos dagmamman i morgon där de sover mellan 12-14. Fast han kanske blir tröttare då efter en dag i parken. Vi har bara lekt med lego, byggklossar, lekt doktor med massa plåster och gjort pannkaka idag på förmiddagen. Jag har dessutom hunnit jobba en timme medan L var fullt upptagen av Traktor Tom och Dora Utforskaren på Nickelodeon. Han ville inte gå ut, så vi tar det när han sovit middag. Måste över till grannen och vattna blommor och hämta posten. Kanske blir mellis där helt enkelt eftersom vi inte har några utemöbler... Deras kanske snart är till salu förresten?! Man kanske skulle lägga ett bud?

I lördags åkte familjen och köpte en elektronisk darttavla och kopplade in den lagomt till vi fick främmande. Fredde kom direkt från Indien. Jag förlorade två omgångar, men var på god väg att göra revansch då A av en olyckshändelse råkade (?!) dra ur sladden - nåja, jag har ju hela dagarna på mig att träna. Eller hur?! *S* Konstaterade i alla fall att det gick bättre med ett par öl i kroppen, kanske var jag för stel innan?! :o)

Allt och ingenting

Efter lite påtryckningar får jag väl lov att visa mig här igen. Halva dagen har jag funderat på något att skriva, men jag kommer inte direkt på nåt. Inget särskilt som hänt den senaste veckan... Inget som är värt att berätta i alla fall. Vi är sjuka allihop - "packihopa" som L säger. Förkylda. Ont i halsen, snoriga och hostar.

Igår hade jag ett möte på jobbet. Gud så skönt att få göra sig fin och ta på sig en nystruken skjorta och kostym! Vuxet. Lite skillnad mot det vanliga: oduschad, iförd mysbrallor och en nerspydd tröja! A var hemma med barnen. Han kände sig dessutom lite hängig och idag är han hemma och har ont i halsen - för det har väl inte med herrstaffetten att göra?! Nu är han i alla fall nere i källaren och "vilar", det vill säga bygger ett dartskåp (!!!) för att dölja elskåpet och de fula propparna... Jag ser fram emot att utmana honom senare! Vi ska bara lägga in några öl på kylning först och köpa en darttavla... Vi gjorde en "flylady" häromdagen och ägnade 40 minuter åt att städa upp nere i gillestugan. Det har inte gått att gå där sedan bergvärmekillarna var här. Nu är det rent och fint och huset blev plötsligt jättestort!

Måste bara göra en kort parentes om män och deras typiska egenskaper. Huset är inte i ordning än sedan vi flyttade in i oktober. M:s (framtida) rum är ett rent "blöjrum" med skötbord och öppen klädförvaring i trådbackar. Ärligt talat så luktar det skit därinne också! (Inte så konstigt kanske?) Det går i alla fall inte att flytta in där på ett bra tag. Klädstången i hallen ligger och väntar på att bli uppsatt. Ytterkläderna ligger på golvet och väntar på att klädstången ska bli uppsatt. "Han" har knappt plockat upp en pinal från kartongerna som tillhör huset - däremot har han putsat fönstren i garaget/snickarverksta'n! Det gjorde han typ andra veckan vi bodde här. Men nu får vi i alla fall en darttavla i källaren. Eller vänta, vi får ett skåp att hänga darttavlan på när vi väl har köpt den... *S*

(Egentligen gör det mig ingenting, jag är mest bara glad att han tycker det är kul att snickra och pula lite! Fast det vore skönt att få upp klädstången förstås...)

L sover middag och M kämpar i gåstolen - hon har kommit på att man kan ta sig framåt också, annars har det mest varit full fart bakåt tills hon stött i något hinder och där har hon fastnat. Hon gnager och tuggar frenetiskt på bitringen - det är väl dax för de första små riskornen att titta fram snart? Snoret rinner och dregglet hänger. Det är som vanligt. Jag köpte aldrig hushållspapper innan vi fick barn. Nu är vi storkonsumenter!

Under tiden som jag skrev detta inlägg har jag fått en ny spya (mangopuré) på mysbrallan och snor på den nytvättade fleecetröjan. Nåja, tvättmaskinen mår nog inte heller bra av att vila för länge!

PS: Pappa, varför låter det som om det bor skator i skorstenen?!

Ha det gott i helgen!