onsdag, mars 21, 2007
Man ska inte ropa Hej!
Just det, så HÄR var det när de första tänderna spricker fram... Hade glömt, eller kanske snarare förträngt?! Sitter här, med en halväten lunch och en ledsen flicka i famnen. Lugn för stunden, med napp och trasa. Squash-stavar och päronbitar blandat med dreggel och kexsmulor på golvet vittnar om mina tappra försök att lindra hennes smärta och kliande gom. Någon som har något annat tips? Fast nu är hon riktigt nöjd - för stunden i alla fall...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja när Sanna fick sina första tänder så skrek hon och hade jätte ont. Jag hade hört av mormor att sprit funkade bra *ler*. Jag tog en bommulstuss, doppade den i LITE sprit och baddade tandköttet med. Det bedövade verkligen bra och efter det så var hon tyst och lugn. Mamma hoppar väl i taket när hon får läsa detta, men hon får skulla på mormor som talade om det.
Ja, det där knepet har man hört - fast aldrig riktigt vågat... du var en tuff en! ;o)
JA men vad gör man när hon skrikit i ett sträck i nästan ett helt dygn? *ler*
Skicka en kommentar