Nu börjar det gå upp för mig...

...livet i en trebarnsfamilj

Nu börjar jag inse vilken problematik det kan innebära att ha tre barn - och har upptäckt allvaret i att man bara har två händer!

Ett ekande kylskåp efter sommarens vistelse i Dalarna tvingade iväg mig till affären häromdagen. Eftersom jag ännu inte riktigt kommit in i rutinerna och därmed inte lyckades ta mig för att komma iväg innan det närmade sig för dagishämtningar, tänkte jag helt enkelt att "så svårt kan det väl ändå inte vara!" och tog således med mig tre barn...

Packade in lilla L i bilen och drog iväg till dagis- och skolområdet där jag först hämtade M och sedan stora L - med lilla L i bilstolen på armen. Stora L hade fått skavsår under dagen och linkade sig fram, men jag var positiv och tänkte att han klarar nog handlingen utan ett tidsödande skobyte... Notera att jag bad de stora barnen att passa på att kissa innan vi åkte vidare, men ingen av dem var kissnödig - naturligtvis.

Vid parkeringen började kraven på genomtänkt logistik infinna sig. Lämnade alla barn i bilen medan jag hämtade en kundvagn. Placerade bilstolen med lilla L i kundvagnen tillsammans med stora L som hade skavsår. M tyckte det var ok att gå.

Första stoppet blev helikoptern innanför entrén där jag slutligen fick hota M med att lämna henne själv innan hon till slut insåg att hon inte skulle få någon peng att åka för. Pust, nu var problemet bara att det inte fanns någon plats för själva varorna eftersom kundvagnen var full av barn... Räddningen blev en liten kundvagn till M och en tillknöcklad papperskasse i min egen kundvagn. So far so good.

Tänk att alla affärer är uppbyggda som en labyrint där man är tvungen att ta sig igenom alla avdelningar för att komma till mål. På vårt ICA Maxi kommer leksaksavdelningen i princip först. Det tog en stund att komma igenom och fram till brödet. Då blir M kissnödig. Naturligtvis.
Okej. Hur löser man det ensam med tre barn och två kundvagnar - visserligen fortfarande tomma trots att vi varit i affären i säkert 30 minuter. Vi gick tillbaka till ingången genom hela leksaksavdelningen när jag upptäckte att man inte kom ut till toaletterna i entrén utan att gå igenom kassorna (längst bort i butiken). Naturligtvis.

Lugnt och sansat bad jag stora L passa (sig själv) och lilla L samt båda kundvagnarna medan jag och M sprang på toaletten. Eftersom hon nyss slutat med blöja är man lite stressad över att hinna i tid. Vi slank ut genom ingången när en annan kund gick in. Det gick bra. Hon kissade och vi var tillbaka snabbt. Pust. Tillbaka på ruta ett.

...genom leksaksavdelningen för tredje gången - där barnen absolut var tvungna att visa några saker som de sett innan vi var tillbaka i bröddisken igen. Sen gick faktiskt själva handlingen ganska bra. M skulle förstås överge sin kundvagn ett par gånger eftersom hon var på tok för trött i sina stackars ben, men det gick bra med en blandning avledning och hotelser.
Ett par timmar senare (kändes det som i alla fall) var vi äntligen på väg ut från affären. Då, på tröskeln ut stjälper M's vagn, varpå hon blir rädd och börjar störtgråta. En annan mamma precis bakom kommer till hennes undsättning, medan jag försöker ställa ifrån mig min egen kundvagn (med stora och lilla L plus varor) "på sniskan" i en något sluttande stenläggning precis utanför entrén. När jag är framme vid M för att trösta och plocka upp hennes varor och kundvagn ser jag i ögonvrån hur min kundvagn rullar iväg ner mot parkeringen och precis innan den stöter i en parkerad bil ser jag hur den andra mammans son på ca 8-10 år springer fram och får stopp på den. I sista sekunden. Vilken ofantlig tur!!!

Mycket skärrad och ganska slut kan jag bara konstatera att "nästa gång åker jag definitivt ensam till affären"...