MITT I LIVET - SOM DET SER UT HOS OSS

onsdag, mars 21, 2007

Systerbesök!

Syrran är i huvudstaden några dagar för jobbets räkning. Vi har bestämt att vi ska ses i kväll. Eftersom A har rätt mycket på jobbet hade jag räknat ut att jag skulle ta bilen med barnen in till stan tills Anna slutar kring fyra, halv fem och sen skulle Ludvig få göra ett äventyr och åka kommunalt hem tillsammans med A. Det inkluderar både pendeltåg och buss! Då skulle jag och syrran få lite tid att gå på stan och kanske äta en bit. M är ju ingen börda att ha med sig direkt!

Men det visade sig att kursdeltagarna idag ska ut på ett företag för en kvalitetskontroll - och företaget ligger här i Sollentuna! Vilket sammanträffande! Jag åker dit och hämtar henne när hon är klar och sen kan jag köra henne in till stan när A kommer hem. Kul, för då får hon också se hur vi bor! Äntligen!

Nu undrar ni kanske varför hon inte bor hos oss - och det kan man verkligen fråga sig - men jag tror att hotellsängen och några nätter utan minsta risk för barnaskrik lockar henne mer än hon vill erkänna!!! Få se om jag kan lura henne med lite vin och ost ikväll?! För då kan jag ju i alla fall inte köra in henne igen och taxi har väl inte Sandvik råd med, eller? Törs inte sätta henne ensam på pendeln för då går hon väl vilse - det brukar hon göra - även på Drottninggatan!

3 kommentarer:

Anna sa...

M kommer förövrigt inte att lyckas med osten - jag har ett prov jag behöver förbereda mig för och det hjälper säkerligen INTE med ost och vin... men sanningen skall sägas.... jag går vilse på drottninggatan, har ett uselt lokalsinne... det är bara att konstatera!

M sa...

Nä, du har rätt. Det gick inte! Vi körde in till stan efter middagen - som vi drack vatten till...

Anna sa...

Japp, men jag hoppas att du hade det drägligt iaf och att du unnade dig ett glas när du kom hem. Du var en hejjare på att köra i stan... *S* Tack för god mat och dryck, även om det var vatten...Nu är jag hemma igen och det är skönt, för borta bra men hemma bäst, så är det iaf. Och konstigt nog har de överlevt utan mig också, känns skönt det med på ett sätt...