Utmattad

Idag har inget hänt. Känns det som...

Efter dagislämning inväntade jag staketkillarna (staketet ska upp mellan oss och grannen), visade dem den nya gränsdragningen och pekade ut eventuella VA ledningar och rushade sedan iväg till kontoret med en sovande liten L. Precis uppkommen på E4:an ringde A och frågade om jag verkligen skulle bege mig ut i det här vädret - vaddå, jag märkte inget särskilt här i Sollentuna, men när jag kom ut på Essingeleden förstod jag vad han menade: Snöstorm och 1-2 meters fri sikt. 20-30 km/h på 70 väg. Väl framme i Nacka hittade jag knappt infarten till parkeringsgaraget!

I förrådet på kontoret hittade jag med vaktmästarnas hjälp min gamla flyttkartong. Från 2006. Bränn upp den! - sa jag. Den från i somras med de saker som var anledningen till min sista-minuten-visit i snöstormen var som bortblåst. Men efter ett tag hittade vi den med! Med hjälp av en stark karl och god service fick jag kartongen utburen till bilen. Själv kånkade jag ju redan på bilstolen med lilla L.

En blixtvisit förbi mina nyaste ex kollegor och en hastig kram innan en lunch med ett par av mina äldsta kollegor (sedan tio år). Det blev en mycket trevlig pratstund om flytt, barn, livet i allmänhet men kanske jobbet i synnerhet, kunder, marknad och omorganisationer. L åt smörgås för glatta livet! Hennes första. Det verkade gå hem. Jubelskrik och starka benspark! Goding där!

Istället för att springa in igen för fler kramar efter lunchen valde jag hissen ner till garaget och körde hem. Det var ett bra val. Det gick inte fortare tillbaka, och när jag kom hem blev jag förvånad och mäkta förb-nad... Vem f-n har varit här medan jag var borta och lagt tillbaka all snö som jag skottade undan igår kväll!?!?! Suck. Operation snöskottning igen. Fast av någon märklig anledning gillar jag det ju... likaså gräsklippning. Varför gnäller man?! Det är ju verkligen egentid - och tid för reflektion. Det som man aldrig annars hinner med. Det som man dessutom klagar över att man aldrig hinner med. Totalt utelämnad till ens egna tankar. Och små obetydliga beslut om vilken hög man ska lägga snön i, eller om man hinner ta ett till varv innan gräsuppsamlaren måste tömmas. Nej, nu ska jag sluta vara så pessimistisk och se fram emot nästa snöstorm! Ser just nu ut mot gatlyktan och inser att jag nog inte behöver vänta längre än till efter frukost. Jippi... eller?

Nu är jag slut. Ont i huvudet - andra dagen. Somnade nästan före barnen till Bamse vid sjutiden på madrasserna i vårt sovrum. Har jag berättat att vi sover alla fem på varsin madrass i vårt sovrum? Barnen har inte flyttat tillbaka till sina sängar sedan mormor och morfar var här för ett par veckor sedan. Vi klarar oss tydligen på våra 29 kvadrat här i stan ifall vi skulle ångra oss! :)

Fick förresten nycklarna till lägenheten igår. A fick hjälp av grannen med att flytta dit möbler och sen stannade grannen här en timme för att passa barnen medan jag och A (och lilla L) åkte dit för att piffa lite. Jag hade ju dessutom inte ens sett lägenheten tidigare mer än på bild - men A hade gjort det bra! Den var fin och helt perfekt - och det var skönt att möblerna fick plats. Kändes direkt som hemma. Stora soffan, vardagsrumsbordet och hela dubbelsängen fick plats! Liksom ett litet köksbord med ett par stolar och en tv-bänk. Toppen! Där kommer nog arbetsveckan kännas helt okej ändå.

Ja, vad säger man? Sista kvällen i Sthlm. Känner mig mest trött. Och tom. A är på julfest. Jag har inte packat något mer. Frostar av frysen förresten! Med en avfrostningspåse (Tina?) från Clas Ohlsson. Undrar om det funkar? Törs man kika in och se efter eller möts man av en sjö av vatten tro? Det plaskar i alla fall inte på golvet framför - det har jag kollat. Håll tummarna...