MITT I LIVET - SOM DET SER UT HOS OSS

torsdag, juli 05, 2007

Puh

Pustar ut lite efter en härlig, men energikrävande dag! Klockan är visserligen bara tjugo över två och vi har en hel del aktiviteter kvar innan dagen är slut... Men nu har jag lagt båda barnen och bryggt mig lite välförtjänt kaffe! (Har ni förresten testat Zoega’s Forza?! Min nya absoluta favorit – för oss som gillar STARKT kaffe. Inser att det snart är kris – bara 2 kaffefilter kvar – hur ska jag komma ihåg att köpa det?!?!?)

I morse var det som vanligt full rulle och lite besvär för att göra i ordning och få i båda barnen (och mig själv!) en tallrik havregrynsgröt med lingon och mjölk. M börjar skrika så snart vi går ner för trappan och talar på så sätt om att hon är jättehungrig. Jag vet, för det är samma visa VARJE morgon... Göten tar 3 min i micron och några minuter extra för att svalna och på den tiden hinner M's skrik eskalera - men det når inte toppen förrän gröten står framför henne på bordet och själva lingonsylten skall på. Det är som om hon för sitt liv inte kan förstå varför hon inte har gröt i munnen när den är sååå nära! Viftande med båda armarna rakt ut, krokodiltårar på kinderna och alldeles uppriven blir hon åtminstone tyst när första skeden är inne. Är man inte snabb nog med nästa sked så viftas det och skriks igen. Pust. Sen är det den andra krabaten. Idag lekte han uppe på sitt rum tills gröten var kall och seg. Undrar om det var gott? Han fick i alla fall i sig allt. Sen var det slutligen min tur. Man minns knappt hur det var att äta i lugn och ro längre... Minns inte hur det gick till eller när det var, men en stund i morse grät/skrek båda barnen (och nästan jag med!) i kapp och man hörde inte ens vad man tänkte. Då ringde jag A på jobbet och frågade om han hade lust att komma hem. Han bara skrattade och ni kanske förstår att han inte var vidare sugen på det? Okej, det var frukosten.

Nåja, slutligen fick jag in alla barnen i bilen tillsammans med en 10 liters färghink. Styrde kosan till färgaffären för ombrytning av kulören. "Varmare och gulare, tack!" M som brukar somna direkt efter gröten var grinigare än någonsin och vägrade att slappna av. Typiskt att jag inte hade några "mut-kex" med mig. L som såg att hon fick uppmärksamhet kunde inte vara sämre och la på några gnälltoner. Jippi, undrar varför vi inte blev utkastade? Jag försökte hota L med att vi skulle strunta i att åka och hälsa på Byggare Bob som var på invigning av vårt nya centrum idag. Dit hade jag lovat att vi skulle åka direkt efter färgaffären. Mitt hot lyckades något, han lugnade ner sig lite och M blev slutligen nöjd av att pilla på min mobiltelefon. Pust. Efter tre försök blev färgen i alla fall gulare och varmare. Jag blev nöjd (eller - orkade inte besvära killen mer) och packade in allt i bilen igen. Barn, färghink och vagn. Pust. Nu hade solen kommit fram också och svetten började pärla sig på min näsa (konstigt nog är det alltid där jag blir svettig!).

Till Centrum och Byggare Bob!

De håller på att bygga om centrum och har öppnat en minigalleria (temporärt?) och där skulle Bob hålla till. Vi såg inte skymten av någon Bob och L antog att han nog var ute bland grävmaskinerna och jobbade. Så klart! Vi styrde kosan till leksaksaffären så länge, där jag sett en annons om 50% på LEGO bara just idag. Lika bra att passa på! Ärligt talat kändes det som om jag köpte överraskningar och paket till pappa A också. Det blev ett helt gäng LEGO-kartonger! 7-14 år stod det på Ferrari F1 stallet och jag undrar vem som kommer leka mest med det? Fast vem vet, det kanske blir jag – jag gillar ju LEGO! Det blev några olika saker i riktigt ”stor-LEGO”; polisbil, grävskopa och brandbil. F1 stallet och en långtradare som kunde frakta småbilar. Sen blev det en kartong DUPLO bara för att det fanns ett roligt rullband man kunde skicka upp legobitar på samt en fyrhjuling! Nu undrar ni säkert om vi har julafton året runt i vår familj, och det har vi absolut inte! Alla kartonger hamnade ute i garaget på en hylla och får vänta till höstens 3 års kalas och sedan julafton. Tyckte bara det var bra att passa på när det var billigt. Hoppas bara att L glömmer bort det lika fort som vi handlade det! Jag höll hårt i en kartong rosa princess LEGO men lade tillbaka det i hyllan. 3-5 år stod det och det är ju ett tag till dess. Hon får väl nöja sig med att ärva brorsans alla brandbilar och polisbilar först… Hon fick ingenting! Jo, jag köpte ballonger till dopet. Vilken färg? Rosa förstås! ;o)


Efter lite otålig väntan tillsammans med bästa kompisen Fred som vi träffade utanför kom slutligen Bob! Gissa om jag grämde mig för att ha lämnat kameran hemma?! Fick åtminstone upp telefonen och fyllde minnet med kort när tuffe L kramade Bob och drog honom i kepsen. Han såg lyrisk ut! Arbetshjälmar till alla barnen delades ut.

Sedan blev det slutligen en visit hos Mac Donald innan vi åkte hem.

Nu ropar Ludvig: ”Mamma, det är morron!” vilket innebär att han har tröttnat på att försöka sova och vill komma ner. Pust, hur ska det gå nu? Han har inte sovit en sekund och vi ska hem till Fred och grilla korv i eftermiddag. De har bjudit hem alla familjer som går hos dagmamman Eva. Jättetrevligt. Men kanske inte med en trött och grinig L? Nåja, han somnar väl i vagnen på väg dit istället. Trist för honom.

Nåja, nu har jag i alla fall återgett halva vår dag! Det har känts som lite semester!

3 kommentarer:

Jag sa...

Låter inte som en sinekur att ha småbarn och vara hemmamamma. Men de flyttar hemifrån om några år! och då blir det lugnt - då kan ni sitta där och leka med legobitarna själva, ha! Och då längtar man efter de små liven...
Men som sagt, det är inte enkelt när man är mitt uppe i alltihopa.
Kramar
Mamma

Brittis sa...

Instämmer med föregående skrivare. Och faktum är att skrikperioden brukar vara kort. Några år, bara *ler*
Trösta dig med att du inte är ensam.

Kiara Och Kovu sa...

mamma: När slutar som att skrika??? Jag har inte märkt av att det avtagit iaf....