Jag har nyligen kommit till insikt om vad jag är för mammatyp egentligen. Blev inte helt nöjd med svaret tyvärr...
Att leka är inte min grej (vilket man kanske skulle kunna tro?), men bygga lego är något jag faktiskt tycker är roligt och dessutom är det L's favoritsysselsättning! Han har massor av lego (duplo) och legobilar uppe på sitt rum och vi bygger jättefina stora hus i anslutning till hans bilmatta så att det känns som en hel stad. Jag ler inombords och känner mig nöjd med mig själv och min prestation när jag ser skapelsen med legogubbar som tittar ut genom fönstren, klättrar i rep (!) och hissar olika saker med kranar. Det blir vackert! Jag får skapa! Då, helt plötsligt, ”behöver” L en av ”mina” gubbar! Han tar bort och flyttar runt i min kreation och jag blir alldeles kallsvettig och knäsvag! Inombords sliter det i mig – NEEEJJJ snälla förstör inte!!! Jag får lägga band på mig och låta sonen leva om – han är så nöjd att mamma sitter på golvet och leker en stund. När jag slutligen tröttnat och inte orkar se mitt verk raseras totalt, kreationen jag stolt hade visat upp för hans pappa när han senare kommer hem från jobbet, går vi ut och leker. Det har snöat och är tö. Perfekt väder för snögubbar! JIPPISSS – som L säger! Vi bygger en snöbil, det har jag lovat i flera dagar. Det blir en mini-racerbil och jag snidar och putsar för att få till rätta formen. Tar till och med av vanten för att få det riktigt exakt och värma upp snön lite för att det ska hålla bättre. Då kommer plötsligt L. Glad i hågen och vill ”hjälpa till” – KLAFS! – sådär en stor snöhög mitt på taket...! Hjälp, nu kommer kallsvettningarna igen! Det kryper i kroppen på mig och jag utbrister nervöst – ”Bra gubben! Kom så gör vi en snögubbe till dig som du kan bygga på!” Sen får han en ynkligt liten snabbrullad snögubbe som inte blir större än tre äpplen hög. Själv jag har bråttom tillbaka till min bil som måste räddas från snöklumpen på taket...
Nåja, på L’s begäran blir det ett minitåg med vagnar och en ”moppeskoter” också innan vi går in för dagen och jag känner mig rätt nöjd med skapelserna trots allt! Dessutom tror jag att L tycker det var en rolig lekstund också! Kanske tur att han inte förstår bättre...
Är det någon som känner igen sig eller är jag den absolut sämsta mamman?!? Jag ville ju inte tro det...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
För det första...
Det jag i slutändan vill säga med allt detta surr är att jag tycker att du är en toppenmamma, du älskar dina barn och det är allt som räknas.. om man nu ska tro på det vissa andra tror på så kommer ju barnet till dig av en anledning, dom har valt dig till sin mamma... så då måste ju du vara perfekt för dom eller hur? Den slutsatsen kom jag på igår efter att jag fått ett smärre utbrott på E som absolut inte gjorde som jag sa och där jag sen fick lite ångest för att jag hade reagerat...Han har ju valt mig.. *S*
För det andra... Känner igen mig, men han jag bor med har verkligen samma problem som dig - om inte värre... för egen del har jag kommit fram till att allt inte behöver vara exakt, det funkar ändå trots att E lägger potatisskalen i ett glas och tippar ur dem på bordet för att i nästa sekund lägga dom i stekpannan som står på bänken, för att sen plocka ur dem därifrån för att lägga tillbaka dem i glaset.. jag menar, det funkar ju ändå - visserligen får jag gå där och plocka potatisskal en stund, på golvet på bänken och i hans stol får en lite större disk och allt tog lite längre tid, men vad gör det då - egentligen? Han hade en rolig stund, jag fick skala potatis i fred och jorden gick inte under...iaf. inte vad jag vet. Sen är jag inte heller så duktig på att leka.. men jag tar gärna med E & E i saker jag gör... det blir ju som en lek för dem, även om det till viss del blir jag som styr händelseförloppet så att säga.
Vilka duktiga ungar jag har! Ni imponerar på mig - undrar vem som har lärt upp er? Nåväl, ni valde ju också föräldrar...
och faktiskt så känner jag igen mig i det ni beskriver båda två. Men de blir ju äldre och tycker snart att ni är för gamla *hihi* för att klara av deras lekar (kom ihåg hur ni var själva)
Stolt mamma/mormor
*ASG* håller med er alla. Och visst känner jag igen mej. Du är INGEN dålig mamma så det så. O vänta ni bara tills dom blir lite äldre *flinar lite elakt* då ni...
Skicka en kommentar