Dammråttorna borta - men ängen fortsätter växa...

Många måsten - lite gjort

Igår kväll när jag gick och la mig bestämde jag mig för att leva i "NUET" och innerligt vara tillsammans med mina barn idag. Hur gick det tro?

Vi vaknade sent (8.30) efter en natt fylld av tårar och växtvärk (stora L) och svårigheter att få lilla L att somna om efter det. Fixade frukost och bokade in en trevlig lunchdate med barnens morfar på ett mysigt café "på stan". När vi några timmar senare satt där och avnjöt en god räksallad travade även barnens farmor in till allas förvåning! Det blev några timmars trevligt umgänge och strosande i ett folktomt samhälle (åtminstone till skillnad mot förra veckan då det vällde av sommarturister). Barnen fick sin dos lek vid fontänen och jag min dos av fönstershopping i några väl valda butiker. På tal om det - vilken tygaffär vi har! Det var år sedan jag var där sist (kan inte gå in någonstans där det är trappor pga min ständige slagföljare: barnvagnen!), men nu har jag fått massor av idéer och vill snarast tillbaka för att köpa på mig några olika löpmeter! Billigt var det också! Förnuftet säger mig att det är rent av dumt att göra det nu, utan bättre att vänta till det nya huset är på plats... (Tråkigt att vänta!) Köpte åtminstone hem tre växter - våra enda! Eftersom det "bara" varit ett fritidshus har det inte riktigt varit aktuellt med krukväxter, men jag insåg idag att vi faktiskt bott här permanent redan i drygt ett halvår och vi kommer att fortsätta med det ett bra tag till. Då kan det vara på sin plats att försöka hålla liv i ett par enstaka krukväxter. Vi får se hur det går. Har inte vattnat dem än i alla fall - ska man det?

Hur kunde jag bli så usel på blommor när det finns så många gröna fingrar i släkten?!?

Nå, hur går den här texten ihop med rubriken egentligen?

Skulle ha klippt gräset idag. Det kan nästan kallas äng. Men det struntade jag i. Delvis pga att lilla L aldrig sov något när vi var hemma och man kan väl inte klippa gräset efter åtta på kvällen?

Hade även tänkt dammsuga idag. Åtminstone nedervåningen. BVC sköterskan Maria kommer nämligen på besök i morgon för en 4-års kontroll av M. Då får man (jag) lite prestationsångest och vill förstås visa hemmet från sin bästa sida! Stora L ska ha en eloge för att han åtminstone plockade upp allt sitt smålego från golvet och förberedde barnrummet för en välbehövlig dammsugning, så jag kan inte skylla på barnen att det inte blev gjort. Nu får det bli morgondagens aktivitet...

Behöver rensa barnens byrå för att göra en inventering av höstgarderoben och se vad som behöver införskaffas innan dagis/förskola börjar. Kan bara konstatera att det inte blev gjort idag (heller).

Jag känner mig åtminstone nöjd med dagen och är glad för att jag prioriterade umgänget med barnen före alla "måsten" jag bestämt. Nu gråter lilla L - jag lär springa ner och leta napp!

12

FJORTON

Nedräkningen har börjat...
Ett år har sannerligen gått fort! Kan inte fatta att lilla L redan är över ett år och snart börjar dagis!!! Klart man får kalla fötter... är hon verkligen redo att vara ifrån oss hela dagarna?!?! Känner mig usel som mamma, men samtidigt känner jag mig sugen att ta tag i utmaningen med ett nytt jobb!

Vilket år!

Ett tredje barn i familjen, husförsäljning, tomtförsäljning, tomtköp, husköp, flytt, tomtplanering och nytt jobb etc.

Brusten vadmuskel

Just som man var på väg mot rekordtiden på den vanliga joggingslingan i lördags kväll smällde vadmuskeln till och det måste ha blivit en ordentlig bristning. Smärtan var omedelbar och först trodde jag inte ens att jag skulle ta mig hem för egen maskin... Tur i oturen så hade jag bara "upploppet" kvar - ca 300 meter. Riktigt besviken och arg över att behöva stanna klockan så nära målgång, två minuter före min tidigare rekordtid! Suck! Enligt uppgift är det 6-8 veckors läktid för en muskelbristning men jag hoppas att det går fortare än så - annars är det ju nästan dags att byta joggingskorna mot pjäxor! Efter två dagars vila är vaden fortfarande öm och jag linkar fram...

Gissa om man är sugen på en löprunda - men det är väl mest för att man inte kan antagligen!?