MITT I LIVET - SOM DET SER UT HOS OSS

torsdag, maj 15, 2008

Tankar

Sista gången på stresshanteringskursen igår... känns nästan lite vemodigt och faktiskt en smula "oroande". Som att klippa navelsträngen på ett sätt. Stå på egna ben utan livlina. Kursledaren kommer att kontakta mig i höst. Det känns rätt lämpligt...

Känns faktiskt lite halvgalet - jag verkar inte ha lärt mig någonting på de här sex veckorna!? Skrev nämligen även på ett avtal för en ny roll (internt) igår på jobbet precis innan jag åkte till kursen! "Konsultchef" from 1/6 (borde faktiskt inte ens nämna det än då det inte är offentliggjort!). Personalansvar för 17 medarbetare. Resultat- och budgetansvar. Leveransansvar. Etc. Etc. Etc. Samtidigt ska min nuvarande roll (affärsutveckling och paketering av tjänster, pre-sales) ingå i tjänsten. Ja, ni förstår att den matematiken blir en svår nöt att knäcka. Men det handlar väl bara om prioritering och delegering? Hm, det jag är sååå bra på (not!)... men man kan bara bli bättre förstår ni! Jag intalar mig (okej, kanske en smula naivt?) att det kommer lösa sig - suck och gäsp! (=stresshantering!) Det känns naturligtvis spännande och jätteroligt! Utmaningar gillar jag ju! Får bara se till att tänka först och handla sen. Eller hur - KBT:are?! :) Fick en del att tänka på under kursen igår då vi (lite sent för min del) tog upp vikten av att ha en tydlighet i sitt ansvarsområde och de uppgifter som ingår och ej i arbetet. Att inte kunna avsluta sina uppgifter med tillfredsställt resultat (egen syn) är ofta upphov till stress. Känns som om det finns överhängande risk för det i den här nya rollen... Jag som är så oerhört resultatfokuserad och inte vill släppa ifrån mig något förrän det nått den höga kvalitet som jag kräver! Men som sagt, jag ser det som en möjlighet att lära mig att släppa kontrollen. Nu är jag åtminstone mera medveten än jag varit tidigare. Kursen har fått mig att öppna ögonen och se saker på ett annat sätt. Verkligen glad att jag fick förmånen att delta!

Läste precis på Linda och Lisas hemsida via länken från mosters blogg. Känner igen Linda. Imponerande resa de gjort. Fina bilder från Stefan W förresten! Blev lite sporrad själv faktiskt och kände mig sugen på en joggingtur - men jag är ensam och kan förstås inte lämna barnen... (Undrar om jag hade kommit iväg om A varit hemma eller om jag hittat en annan ursäkt?!) Ha en skön kväll! I morgon kommer min kära mor och hälsar på! Barnen har duschat och städat sina rum (!) och ser fram emot mormors besök! Go'natt!

2 kommentarer:

Brittis sa...

Det låter onekligen tufft med dina nya arbetsområden. Men kul också, förstår jag.
Du kommer nog att få god nytta av KBT-tänket. Det mognar fram, med tiden, och du hittar dina egna vägar att utnyttja det. Men läs fler böcker i ämnet! Skippa romanerna för ett tag.

Gunilla sa...

Undrar om vi är släkt?*S*
Stress? Vad är det?