Stjäl lite tid...

Söndag. Mulet. Ensam med barnen. A åkte precis för att genomföra "Hässelbyloppet" 10 km på rekordtid! Vi håller tummarna! Har precis lagt M för att sova nu på fm. Jag & L har byggt en koja av stolar och filtar och han är nu fullt sysselsatt att hämta ner alla leksaker från övervåningen... Jag låter honom hållas ett tag till - det innebär att jag får lite tid över till mig själv, vilket ju är något av en lyx nuförtiden! Känner mig ovanligt trött. Satt i soffan och kände mig sååå tung, som om jag aldrig skulle lyckas ta mig upp - trots att barnen turades om att gråta i kör för att de snubblat eller slagit sig eller bråkat med varandra. Apatisk är nog ordet. Tur att A ännu inte hade hunnit åka hemifrån. Dessutom var han full av energi och kunde medla och trösta. Hoppas han sparade några gram energi till loppet!

Annars är det mer eller mindre som vanligt. Känslan av och stressen över att jobbet tar alldeles för mycket tid, barnen stupar i säng efter dagis, och jag somnar i soffan före nio varje kväll. M går och klättrar för glatta livet, något de nyligen upptäckt även på dagis! Min löpkarriär upphörde dessvärre tvärt efter Tjejmilen, men är något jag borde ta tag i omgående - jag mådde så mycket bättre då (inbillar jag mig!) efter ett par, tre löpturer i veckan. Fast det är så många måsten... Kände nyligen ett sting av dåligt föräldrarskap (igen!) på pendeltåget när två föräldrar diskuterade alla köer de ställt sina barn i. Förutom bostadskön(!) var det simskolan, mulle, knytte, fotboll, gymnastik och allt verkade innebära årslånga köer. Själv har såna saker inte slagit mig ännu - men det är klart att barnen ska gå på någon form av aktiviteter - eller?! Jag har bara inte hunnit tänka på det än. Jag vill gärna gå på någon form av MammaBarnGymnastik och föräldrarnas beskrivning av Knyttet (mulle för 3-åringar) lät väldigt mysigt! ...pust!